Låt oss backa tillbaka sex år i tiden. Jag har tagit studenten och drömt om att bli läkare sedan jag var tolv år. Jag hade VG i engelska, vilket gjorde att jag inte kom in på läkarutbildningen Det hjälpte inte ens att jag gick och gjorde ett prov och fick upp mitt betyg till MVG. Pga att det var fler sökande med högsta betyg än vad det fanns platser skedde antagningen därför via lottdragning. Jag sökte därför till högskolan och började plugga till sjuksköterska, för jag ville verkligen börja plugga. Jag ljög för mig själv om att "sjuksköterska skulle passa mig mycket bättre än läkare" och jag ljög så bra att jag nästan trodde på det själv till slut. Dock försvann inte drömmen och den gjorde ofta sig påmind, trots att jag gjorde allt vad jag kunde för att försöka gömma undan den. Under min sjuksköterskeutbildning när läkardrömmen ständigt gjorde sig påmind, besökte jag under den här perioden en gudstjänst där dagens predikan handlade om att "kämpa för att uppnå din dröm som Gud har lagt ner i dig". Jag hade kämpat och gjort allt vad jag hade kunnat, men det hade inte räckt och det är svårt att beskriva hur otroligt frustrerande detta kändes! Jag gick fram för förbön och sa nåt i stil med att hon gärna fick be för att mitt jobb som sjuksköterska skulle bli bra och att Gud skulle ta bort min läkardröm. Jag minns att kvinnan tittade på mig och sa "Skulle du vara nöjd i slutet av ditt liv om du hade jobbat som sjuksköterska och inte som läkare?" Jag visste och hade alltid vetat att svaret var nej. Jag skulle aldrig kunna bli helt nöjd med att jobba som sjuksköterska. Missförstå mig inte, sjuksköterska är ett helt fantastiskt och otroligt viktigt yrke och INGEN läkare i världen skulle klara sig utan sjuksköterskan!! Men det var inte sjuksköterska som jag innerst inne kände att jag ville bli. Jag ville något helt annat. Slutligen kom den dagen när jag kom in och jag kan fortfarande ibland sväva på moln när jag tänker på att jag till slut fick chansen, att min dröm skulle bli uppfylld!!

Efter nästan fem år på läkarutbildningen sitter jag nu i Uganda och pratar med Amina. Amina är en av våra tolkar och hon är bara ett år yngre än mig. Amina berättar för mig om sin dröm. Hon vill bli theatre assistant (typ motsvarande till den svenska operationssjuksköterskan). Amina har haft tur. Hon har läst två år på universitetet och jobbar nu som counsellor på hälsocentret. Det är långt ifrån alla som får chansen att plugga på universitetet. Men det är inte detta som Amina allra helst känner att hon vill. Amina vill mer. Hon behöver plugga ytterligare två år på uiverstitet för att kunna bli det som hon allra helst vill bli. Aminas problem är att hon har inte råd. Hennes jobb är ínte alls välbetalt och hon har inga möjligheter att spara pengar då hela hennes lön går åt till att leva och kunna ta sig till jobbet. Aminas utbildning skulle kosta enormt mycket pengar för en ugandier. När hon berättar vad ett år å universitetet skulle kosta för henne inser jag att det var nästan exakt så mycket pengar som jag lade på vår resa under helgen (det är dyrt att gå på gorillatrekking och safari). När jag tänker efter lite till så inser jag att hela Aminas utbildning för att kunna bli theatre assistant skulle kosta nästan exakt lika mycket som jag och Elisabeth betalade tillsammans för helgens resa.

Robert, vår andra tolk har också drömmar. Robert drömmer om att bli läkare och om att åka till Sydafrika.

Men till skillnad från hur det blev för mig så kanske Aminas och Roberts drömmar bara kommer att förbli en dröm, som de kan dela med så många andra ugandier som också har drömmar som troligen bara kommer att förbli drömmar.

Jag kan verkligen bara hoppas på att de också en dag kommer att få känna den känslan som jag en gång kände, när en utav mina stora drömmar gick i uppfyllelse.

Men om inte så är det viktigt att försöka förstå att man aldrig ska kalla sig fattig för att drömmarna man har inte har gått i uppfyllelse. För den som är verkligt fattig är den som aldrig har drömt.

//Josefin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var vår första dag i Uganda och vi hade tagit oss in till Kampala. Jag skulle köpa bananer av en gatuförsäljare och drog fram mina pengar. Genast kommer ett barn och sträcker fram händerna. Jag har inte hjärta att bara stoppa ner pengarna för mit...

Länge sen nu igen! Men tiden går och det är fullt upp hela tiden! Förra fredagen var vi på en show med ugandisk musik och dans. Verkligen så sjukt bra!! Den höll på nästan tre timmar, men kändes som en timme. När showen precis slutat och vi ska resa ...

Long time no blogging!   Sorry guys men det har verkligen varit fullt upp hela tiden. Det har varit väldigt jobbigt med projektet och allt har verkligen inte blivit som jag hade tänkt. Men det är ju sällan något som blir som man tänker egentligen...

Det måste ha blivit ett litet missförstånd i söndags. Vi trodde att vår handledare kunde dyka upp när som helst pga att han i smset skrev "I will come later or very early" så vi satt uppe till klockan halv tre och väntade på honom. Han ringde och väc...

Idag har vi varit vid Watoto Church som är en pingstkyrka med lite hillsongstuk. Det var över 3000 personer på gudstjänsten och det var verkligen fantastiskt kul att vara där! Känner dock att det var väldigt amerikanskt och inte så afrikanskt och nu ...