Det var vår första dag i Uganda och vi hade tagit oss in till Kampala. Jag skulle köpa bananer av en gatuförsäljare och drog fram mina pengar. Genast kommer ett barn och sträcker fram händerna. Jag har inte hjärta att bara stoppa ner pengarna för mitt hjärta, det skriker "Ge!", så jag ger honom några mynt. På en sekund har jag ytterligare tre barn omkring mig som också vill ha pengar. Jag får då ge alla några mynt var. Det är inte mycket pengar för mig, men problemet med att ge är att det väldigt sällan stannar vid en person. Ger man en så måste man också ge till ytterligare flera stycken. Tiggeri är givetvis ingen långsiktig lösning för dessa barn och det är inget man egemtligen vill uppmuntra dem till att satsa på. Så kanske gjorde jag fel, det är svårt att veta!

Några veckor senare sitter vi på en minibuss på väg hem från Kampala. Bussen stannar under flera minuter pga traffic jam, något som hör till vardagen här (en gång fick vi vänta 2,5 timmar på vår taxichaufför pga traffic jam). Två barn som tigger sträcker då in sina händer genom det öppna fönstret på bussen. Jag känner mig otroligt obekväm av att bara sitta där med deras händer framför mig och mitt hjärta skriker "Ge!". Bussen står kvar i vad som känns som en evighet och till slut sträcker jag ut varsin sedel till dem båda. Tyvärr får det ena barnet tag på båda sedlarna, vilket resulterar i ett bråk mitt på gatan bland alla bilar. Inte alls en säker plats för dem att vara på med andra ord och eftersom bussen åkte iväg precis när bråket startade så kan jag bara hoppas på att inegn av dem kom till skada! Så kanske gjorde jag fel, det är svårt att veta!

Uganda är ingen jättestor tiggarkultur och i själva verket är det så att jag träffar fler tiggare i Sverige varje dag än jag träffar i Uganda. Men skillnaden är att här är det oftast barn som tigger.

Ett problem här är också att folk verkar tro att man kan lösa alla deras problem, bara för att man är vit. En patient på hälsocentret kom fram till mig och undrade om jag kunde hjälpa honom att skaffa ett jobb. Denna man hade redan ett jobb, han var lärare. Problemet är att lärarna inte alltid får sin lön det datum de ska ha lönen, om de ens får den alls. En annan kille stannade mig på gatan och undrade om jag kunde hjälpa honom att få igång hans musikkarriär (han skulle bara veta vem det var han frågade;) )

Efter att ha avslutat en intervju igår med en patient frågade jag min tolk av nyfikenhet vad barnet fått för diagnos då han hade konstiga hudutslag på olika delar av kroppen. Min tolk berättar då att de misstänker syfilis eller HIV. HIV test är gratis, men ett syfilisprov kostar. Pojken hade fått klinisk behandling men han borde egentligen också ta ett prov för syfilis. Problemet är att de har inga pengar så de får komma tillbaka en annan gång när de kan betala för testet. Testet kostar 5000 ugandiska shillings, vilket motsvarar 15 svenska kronor. Att välja att ge till någon kommer alltid att vara problematiskt och vi kan inte ha hundratals människor som kommer till oss på hälsocentret varje dag för att de har hört att "där finns det vita som ger pengar". Men mitt hjärta skriker "Ge!"

Så känslorna tar över och efter att jag har fått dem att lova mig flera gånger om att inte berätta om detta för någon, smyger jag dit min gröna sedel i handen på pojkens mormor.

Kanske gjorde jag fel även den här gången, det är svårt att veta och det här kommer aldrig att vara enkelt! Det enda jag vet och som glädjer mig är att pojken till slut fick sitt test och att han inte hade varken HIV eller syfilis!

//Josefin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Låt oss backa tillbaka sex år i tiden. Jag har tagit studenten och drömt om att bli läkare sedan jag var tolv år. Jag hade VG i engelska, vilket gjorde att jag inte kom in på läkarutbildningen Det hjälpte inte ens att jag gick och gjorde ett prov...

Länge sen nu igen! Men tiden går och det är fullt upp hela tiden! Förra fredagen var vi på en show med ugandisk musik och dans. Verkligen så sjukt bra!! Den höll på nästan tre timmar, men kändes som en timme. När showen precis slutat och vi ska resa ...

Long time no blogging!   Sorry guys men det har verkligen varit fullt upp hela tiden. Det har varit väldigt jobbigt med projektet och allt har verkligen inte blivit som jag hade tänkt. Men det är ju sällan något som blir som man tänker egentligen...

Det måste ha blivit ett litet missförstånd i söndags. Vi trodde att vår handledare kunde dyka upp när som helst pga att han i smset skrev "I will come later or very early" så vi satt uppe till klockan halv tre och väntade på honom. Han ringde och väc...

Idag har vi varit vid Watoto Church som är en pingstkyrka med lite hillsongstuk. Det var över 3000 personer på gudstjänsten och det var verkligen fantastiskt kul att vara där! Känner dock att det var väldigt amerikanskt och inte så afrikanskt och nu ...